När man gör något pinsamt om bara känner för att sjunka genom jorden en stund. Typ som nu. La upp förra inlägget på fel blogg.. Som var länkat till min facebook.. Big deal ja, men hm, ändå.. I vanliga fall är det inte sånna inlägg som jag lägger upp.. Hahah

... som direkt tänker på att de har haft sex med varandra, när ett par berättar att de väntar barn? När (OM!!) jag blir gravid, kommer jag skämmas ögonen ur mig så fort jag går ut. Det kommer liksom finnas ett himla stort fett bevis på att jag har haft sex, hängandes utanpå min kropp. Ärligt, någon mer måste också tänka så!?

Jag menar inte FBare som i Facebookare, utan som i Flashbackare. 

Hade inget  för mig förut, så tänkte gå in på sajten för att få lite åsikter i frågor som stör mig för tillfället.

Lyckades komma in på en tråd där man var inne och snuddade vid invandrare. (Det brukar alltid komma till den punkten, oavsett vad trådstartaren börjat med för ämne...)

Jag blir ärligt talat rädd när jag läser hur vissa människor resonerar. Det är nästan så att jag i vissa fall undrar om det ens är vuxna, fungerande människor som ligger bakom de där inläggen. 

Alla har rätt till sin åsikt, och jag respekterar det - i nästan vilken utsträckning som helst. Men jag förstår verkligenverkligen inte HUR man kan tänka så trångsynt. Kalla mig PK, PK-subba. Whatever. Jag blir rädd för dessa människor. Det är alltså personer som vandrar runt ibland oss i samhället. Det behöver inte nödvändigtvis handla om invandrare heller, det kan handla om sexister, religionshatare eller homofober. Okunskap leder till allt detta hat. 

Sitt inte och tro att jag är någon typ av vänsterextremist. Jag är bara en övernyanserad partipolitisktobunden tjej som aldrig kan se något som svart eller vitt. Detta gör väl att jag har väldigt svårt att förstå mig på sånna som bara ser världen på ett strikt sätt. Jag och en sån person har totalt olika perspektiv på livet. 

Välkommen till min nystartade blogg!

Jag är en tjej, 18 år, jag bor i Sverige. Mer än så behöver jag väl egentligen inte säga om mig själv. 

Jag tänker inte försöka bli någon ny häftig anonym bloggerska med denna blogg, inte heller bli någon typ av gossip girl. Jag behöver bara en plats där jag kan skriva av mig ibland. Om tankar, känslor och spontana åsikter. 

Har konstaterat att det känns bra att skriva saker, och veta att det kommer ut så att andra kan läsa det. Låter konstigt? Jag är lite konstig. 

Sen är jag väldigt feg också, och vill inte behöva bli dömd av folk som känner mig. Haha jag vet. Men jag tänker vara ärlig mot mig själv här!

Om du av någon konstig anledning lyckats ta dig hit återigen - VÄLKOMMEN. Välkommen in i min underliga hjärna. 

Det här kommer bli intressant. Kan flippa eller floppa. Ska försöka uppdatera någorlunda bra så får vi se vart det leder.

Med fruktansvärt vänliga hälsningar.

hon-som-inte-bör-nämnas-vid-namn